halvt destruktiv
Solandes, liggandes på den runda bänken runt trädet på innergården. Nya ginghamshorts i rött och en blåvitrandig skjorta. Nej, du skulle nog antagligen inte förstått. P3 musikdokumentär, Bob Dylan. Från folkmusik och Martin Luther Kings I Have a Dream-tal på The Lincoln Memorial in Washington, D.C. 1963 till Rock n Roll Little Richard inspirerat Highway 61 Revisited. Och från det till småbarnspappa utanför Woodstock efter en motorcykelolycka till skilsmässa och Blood on the Tracks. Sedan efter det till frälst av gud och kristen till We Are The World 1985. Sedan grammys för Time Out of Mind. Och till sist Nobelpriset i litteratur och nu en förevig gåta, men främst, världens största bästa artist. Bästa Bob Dylan. Mannen, myten, legenden.
Igår: åkandes, körandes, i bilen från Vasastan till Brevik, tyresö. Sedan liggandes i hängmattan under björken (bredvid hackspetten) på landet. P3 musikdokumentär, Morrissey. Tyvärr har jag inte en lika klart start to finish för Morrissey. Främst att han gick från vänsterstjärna queerstyle Top of the pops till rasistrykten. Och att han publicerade sin autobiografi, Autobiography, och hade endast en boksignering, och den var i Akademibokhandeln i Nordstan Göteborg. Det var 2013. Nu har suedehead varit på repeat i lurarna ända sen igår. Från Courtney Love daughter till Morrissey son.
Dylan och Morrissey, två arroganta, mystiska män. Jag har ett mönster.
