Married with Children

There's no need for you to say you're sorry
Goodbye I'm going home
I don't care no more so don't you worry
Goodbye I'm going home
 
I hate the way that even though you know you're wrong
You say you're right
I hate the books you read and all your friends
Your music's shite it keeps me up all night, up all night
(...)
I hate the way that you are so sarcastic
And you're not very bright
You think that everything you've done's fantastic
Your music's shite it keeps me up all night, up all night
 
And it will be nice to be alone
For a week or two
But I know then I will be right
Right back here with you
 
Veckosummering. Proven bockas av, gymnasiearbeten kontempleras och jag funderar ärligt talat om jag ska skita i fotokursen och kötta matte 2b nästa år. Jag kan inte alltid följa mitt hjärta. Känner sommarbrisen och en jävla lättnad - kring allt, trots att jag ännu inte har ett sommarjobb. Tur att jag har tidningspengarna på kontot (kan känna mig rik i alla fall.) Proven går bra. Betygen är jävligt stabila. Tror jag på något sett blivit mer nikotinberoende (vilket jag inte trodde gick). Bådar inte gott. Personer man trodde var genuina kan fan vara tvärtom. Mitt fel att jag väljer att tro på det goda. Har dessutom vidgat min musiksmak och accepterat faktum att både Oasis och Snövit är bra. "Snövit" följer mig överallt. Min hamster hette snövit, baren där jag aldrig kommer gå och nu rapparen. Det var inte så mycket. Insett att det inte var jag som var problemet utan den andra personen, det brukar ändå vara så. Jag har också oironiskt börjat lyssna på Kenta. Han är bra. Måste erkänna att jag lyssnade på honom (och tyckte han var bra) innan jag visste att det bara var bajenlåtar. Ja, jag visste inte det. Nej, jag bryr mig inte särskilt mycket om fotboll. Får samma känsla när jag går 1 maj-tåget som när jag lyssnar på Just idag är jag stark. Det är fan ett bra tecken. Och om någon någonsin säger "jag vet allt om dig Elvira" så blir det fan vev. Särskilt om vi inte ens känner varandra. 
 
Igår fick vi ta del av överklassens gymnasiearbeten och det fanns ett som var så jävla intressant. Eftersom vi är humanister får man i princip skriva om vad som helst. Det handlade om Film Noir och "femme fatales" i de, sedan kopplat till "den manliga blicken" och "Visual Pleasure and Narrative Cinema" av den brittiska filmteoretikern Laura Mulvey (och Freud). Så jävla intressant och så sant... Det handlar alltså om att kvinnan antingen ska räddas eller straffas av männen. Filmerna var Gilda m.fl. Det krävs mer förklaring, men google existerar faktiskt och jag är bara en tjej. 
 
Min daylist: frågetecken. Är hoola bandoola band, Imperiet och Cornelis särskilt "kräftparty"? kanske.
 

Kommentera här: