dagens, gårdagens och lord?

(Går)dagens kommuniststjärna: Jag. Den sattes på jeansjackans krage igår, den sitter kvar idag. Sta mattina mi sono alzato. O bella, ciao! bella, ciao! bella, ciao, ciao, ciao! Imperiettröjan från bengans också. 
Jag och Herman blev nästan rekryterade till ett nystartat kommunistparti, kanske för vi just hade matchande röda stjärnpins. Bajenlover blev inte det... Det nystartade partiet hade dessutom en tidning man kunde köpa: Proletären. Jag älskar första maj. Om jag ska vara ärlig känns det väldigt passé att gå med sossarna på första maj... faktiskt! Jag tror att fler skulle rösta på vänstern om partiet var större och de inte ville lämna EU. Sossarna är väl bara det man brukar rösta på och det brukar väl gå ganska bra när man gör det. Maggan är dock ingen favorit hos mig... att hon ens ville gå med i Nato är helt jävla sjukt. Ingen fredsallians... krigsallians! Nej nej nej. Jonas är grejen. Mamma gillar dock inte honom för att "han är populist".
Kan heller inte sluta tänka på en artikel publicerad i Kult Magasin. "Saknar vänsterkillar självinsikt?" https://www.kultmagasin.se/saknar-vansterkillar-sjalvinsikt
Skådade ingen kille med Che Guevara-tröja igår i alla fall! Känner att man träffat en sådan kille eller två tidigare. En Che kille. Han är alltid lite för självgod och tror att han kan mer än du. Icke sa Nicke. Det är ganska okej att erkänna att man inte vill leva i forna USSR eller på Kuba. Så känner nog alla.  
Alla vänsterkillar är inte sådana typer, såklart. De flesta är söta. Så. Jag ska inte ha en bitchstämpel i pannan. Life's a gas. 
Det bästa med maj och valborg och allt sånt är alla körtraditioner. Alla traditioner egentligen. Älskar körsång. Sköna maj välkommen. 
 
Dagen i helhet: 
Nu är det english med swettis. En av de kändaste lärar-alumnerna på södra. 
 
Och nu är det schtek (på gräset, i solen). Mange Schmidt man. Oh Sandy don't make me laugh ha. ha. ha. ha. 
 
Jag var på toabesök och när jag kom tillbaka till framsidan hade några titlar uppfunnits: squirtlord, pisslord, liblord, madafakklord och freefootlord. Jag vet inte. Man kan tro att de är 12-åriga pojkar, men så är inte fallet. De är tropical girls. Man får gissa sig fram till vem som är vem. När jag väl kom fram till dem på bänken sa alla i kör "välkommen -lord" Jag blev väldigt rädd. Och förvånad. 
 
Tydligen stönar jag jättemycket, fråga inte mig utan Astrid madafakk. Typ när jag pratar eller är trött. Som Tom Sjöstedt eller Tuna Parks norska killar. HadEee. Tydligen när jag suckar också. Särskilt den sköldpaddan som stönade. Kan låta precis!!! som den. Asså verkligen. Det har blivit ett problem. 
 
Alltså allt på denna hemsida är så lall. Hoppas man fattar. Lallish alltså. Internskämt kors och tvärs. Och lite för mycket ältande i berusat tillstånd. Lite stream of consciousness, som modernistisk litteratur liksom. Jag är lite sådan. Jag är ju så himla seriös i verkligheten! Och jättemogen. Och seriös. Hejdå. Pussilainen! 

Kommentera här: