seabird
Hej. Kinesiskan började 8.10 men jag var inte där, jag kom 8.20. När jag och porrigt gick in till engelskan i a323 9.30 hörde jag att Svettis spelade något... Light My Fire? Hur kunde hon veta? Känner att jag behöver lite Light My Fire nu när valborg vankas. Tjejen med svartmålade ögon hade likadana knee-high spetsstrumpor som jag fast i svart istället för vitt. Mina är lite snyggare... ska skrota alla mina strumbyxor och enbart ha sådana i spets eller nylon. Brandalarmet gick och väl ute på skolgården ångrade jag mitt val av slampstrumpor. Men, vad gör man inte? What different does it make. Tranströmerstipendiet delades ut och ceremonin var superduperjättebra. Faktiskt. Värdiga vinnare också. Monica Tranströmer var där. På tal om Tranströmer har jag ett nytt span, men det är hemligt. Kanske inte lika pappig som jag föredrar och brukar gå för, men det spelar ingen roll. Ikväll blir de Coops billigaste trefemmor och drama på Lidingö. Seabird, seabird, fly home! Två månader kvar, på pricken.
Jag känner hur vågen av allt jag någonsin föraktat kommer skölja över mig när som helst. Jag kan inte försöka fösa undan det längre. Text och prosa och tidning och poesi och allt töntigt och pretto och allt vad det nu innebär. Jag älskar Dylan, jag röker smala cigaretter, jag skriver, jag bär svart, jag har en kappa och jag går på Södra. Jag... älskar det. Jag kanske var som sådana extremt homofobiska män som egentligen köper sex av manliga prostituerade. Bisarr jämförelse. Hat förskönade den egentliga kärleken. Tro mig att jag skäms medan jag skriver detta. Varför skriver jag det då? För jag kan. Jag tror aldrig någonsin mina barn kommer förstå att poesi och litteratur var coolt och inne när jag gick på gymnasiet. Så flum och pretto, men, vad gör man inte. Jag har mitt kapital jag kan använda och skylla på. Längesedan jag träffade er, Bonnier.