elvirasblatira.blogg.se

Vad hände ens. Vi åt fisk i folie till middag och sedan Saint Agur. Tror de vuxna drack för mycket barley wine. Helt plötsligt erkände farmor världens undangömda hemlis. Jag är fortfarande i chocktillstånd. Tyvärr är det sekretessbelagt. Jag skulle så gärna bara säga det, men jag får inte. Konversationen ledde sedan till mig och mitt liv. Jag insåg att mina föräldrar inte vet någonting om mig. Det är så konstigt. De vet knappt vad mina vänner heter. De vet inte vad jag gör om dagarna, förutom att jag går i skolan. Ja, jag säger ju till när jag ska träffa kompisar, men de kopplar aldrig. "Ja, är det hon som bor i Mälarhöjden?". Nej, hon bor i Solna. De vet knappt när jag har prov. De vet ingenting om att jag har varit nikotinberoende i flera år och de vet ingenting om mitt kärleksliv. De vet heller knappt någonting om mina intressen eller vad jag egentligen gör om dagarna. Verkligen, ingenting! Gustav är så himla ärlig och berättar om allt, särskilt vid matbordet. Jag blir alltid jättearg på honom. Varför berättar han om sin logg på syslöjden, att han har en flickvän och går på fest? Jag skulle nog aldrig erkänna sånt, eller ens prata om det. Någon gång ska jag berätta, men det är inte idag. Då ska de fan veta om alla gånger jag knarkat och om min psykos. Ganska osexigt att jag erkänner men du får bara leva med det. you never know. Detta är ju egentligen ingenting jag bara skulle erkänna. Jag kanske borde skriva mer i min dagbok, men föredrar ändå att göra det på datorn. Tycker också det är kul när jag vet att någon kanske läser. #thoughtdaughter